Världens döttrar

Fotografen Lisen Stibeck har porträtterat unga flickor runt om i världen. De har alla olika uppväxt, bakgrund och möjligheter men ändå har de tre saker gemensamt. Oro, förvirring och framtidsdrömmar. En av dem har precis blivit antagen till ett av världens finaste universitet, en jobbar på cirkus och en säljer sin kropp på gatorna i Marrakesh.

Av: Maria Roswall

Mörka ögon som tittar rakt in i kameran, ett skevt leende, en skrämd blick. Så skört men ändå så starkt. Lisen Stibecks bilder berör på djupet och inte bara på det där nästan hopplöst hemska sätt som bilder på utsatta människor ofta gör. Här finns, trots lidandet, ett framtidshopp, en nyfikenhet och en tro. Precis det som förenar unga kvinnor världen över och det var också detta som väckte Lisens nyfikenhet. – Det började med Luisa, min egen dotter, och hur jag såg och följde hennes separationsångest och förvirring kring studenten när hon plötsligt inte ”satt ihop” med sitt tjejgäng som tidigare. Då tänkte jag att om det här påverkar Louisa så mycket, hur är det då för andra unga kvinnor ute i världen som inte har hälften av hennes trygghet. Hur upplever de det här?

_MG_2723ser

Under fyra år har Lisen rest runt i världen, mött och fotograferat flickor på väg att bli kvinnor. Byggt upp en relation med dem för att se hur deras sociala omgivning, arv och val påverkar deras liv. Tragiska livsöden med misshandel, prostitution och utnyttjande blandas med starka känslor och frågor har väckts även hos de mest trygga och välbärgade. Vem är jag, vad kan jag och vad vill jag göra med mitt liv?

– När jag var ung fick jag själv höra rådet att bara jag var mig själv skulle jag bli lycklig och omtyckt. Men vad gör man om man inte vet vem man är? Eller om man faktiskt avskyr den man är och vill vara någon annan?

Lisen StibeckHos Lisen 29-b&w

MÅNGA AV DE UNGA FLICKORNA i boken lever otroligt utsatta liv och litar inte på en enda vuxen människa men Lisen tog sig tid att lyssna och finnas där vilket givetvis varit grunden för att få till fotografierna. – Jag är inte dömande utan har närmat mig försiktigt och visat att de kan lita på mig. Alla flickor jag mött har haft ett behov av att prata och med mig har de känt ett förtroende. Jag har blivit lite som deras mamma. Fyra år av möten, de flesta oerhört sorgliga och tunga, hur har du klarat av kontrasten med att sedan komma hem och leva ditt egna liv? – Att komma hem till en fungerande vardag utan egna problem gör att jag kan ladda om. Jag har inte kunnat göra allt jag velat men i alla fall något och även om det är en droppe i havet är jag glad för den.

_MG_3560ser3

LISEN ÄR MÅN OM att poängtera att, även om många av kvinnorna hon mött säljer sin kropp, är boken inte om prostituerade utan om tjejer som försöker hitta sin identitet. – Det gemensamma är att oberoende om vart i världen man bor, och hur olika levnadsförhållanden och förutsättningar man har, så är förvirringen i just den här åldern stor. Frågorna och tankarna är väldigt lika och det var det jag ville hitta. Och hittade. Ytterligare en gemensam sak jag hittade är att de alla har drömmar. Oavsett sin livssituation.

_MG_8645ser

ATT BILDERNA BLEV EN BOK som sedan blev en stor utställning på Fotografiska är omtumlande även för Lisen och något som väcker dubbla känslor. – De här flickorna är inte bara en bild för mig. Absolut inte. Jag har kontakt med nästan alla av dem och hjälper till med utbildning och annat som jag kan göra. Jag känner att dessa flickor varit ”mina” och nu kan alla plötsligt se dem genom mina bilder. Det har varit så stort för mig, den här långa resan, och nu är det liksom slut. Glädje blandat med sorg. Men det kanske inte är slut eller? – Nej, jag kommer aldrig kunna släppa mina flickor helt och en dröm jag har är att försöka söka upp alla om tio år och se hur det har gått med deras liv och deras drömmar.

Inspiration-Nr1-2015

Läs artikeln i tidningen (pdf)