Projekt stenläggning.. En dammig historia som aldrig tar slut

Det här är vad jag gör när jag är hemma nu för tiden. Jag soppar, soppar och soppar. Sanden ska ner MELLAN stenarna för att skapa stabilitet och det är som terapi kan jag säga. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Sophie vill hjälpa till men nja, så där jättemycket hjälp vet jag inte om det blir..

Det finns en del att göra kan man ju säga – vårt ruckel blir liksom så oerhört långsamt oruckligt. Vi jobbar och vi jobbar men… Jag ser bara det vi inte hinner med. Ni ser ju själva hur fasaden ser ut och då vågar jag inte ens visa våra gamla, rostiga fönster.. Med de är tydligen original, handblåsta och det ska man vara glad för! Rosten är också original. Patina är ett bra ord. Karaktär ett annat.

Det är väl lite åt det här hållet jag vill komma. SKA komma, absolut, vi jobbar på det. Borsta borsta.

Haha, här har någon verkligen fått feeling för borstandet. Herre gud…

Vi tog en paus och åkte ut till Fredells för att inhandla lite spaljé och vindskydd. Piffar ju upp! Innan jag blev ruckelägare botaniserade jag hellre i inredningsaffärer och blomsteraffärer men nu har jag verkligen upptäckt den här världen. Världen av virke, olika träslag, borrar, skruv och ALLT som verkligen finns där. Gillar att det inte är så ”perfekt” utan gärna lite ”rufft” ihopsatt vilket gör att jag känner mig hemma. Det känns inte oövervinnerligt att själv bygga den här uteplatsen med den vita träpergolan. Inte alls faktiskt! Bänkarna är egensnickrade i grovt trä, vitmålade och så en fäll på det. Blomlådorna är rustika och hänger fast på väggen med skruv.

Och tada! Långt ifrån klart men i alla fall en liten bit på väg. Sopa, sopa..

 

Sophie assisterade ypperligt även på Fredells