När lugnet infinner sig…

Det tar en vecka, minst, för mig att varva ner efter det att jag lämnat stan. Efter det att vi landat här på ön, när axlarna börjar sjunka, andningen blir lugn och jag känner hur jag skrattar mycket och på riktigt tar in det som händer runt mig. Ljuvligt! Nu har vi hängt här i en vecka och bara tagit dagen som den kommer. Lång frukost, bad nere vid bryggan (som ni ser är det våtdräkter som gäller för våra barn – räddningen, de är i minst en timme och sedan eldar vi ibland igång bastun för extra mys), fix av lunch och sen kommer min favorittid på dagen. Eftermiddagen. Barnen leker burken, hoppar på studsmattan eller smyger omkring som spioner och jag bara njuter av utsikten och min kaffe.

2-6

2-8

2-7

2-12

Tog en tur till Runmarö, skönt att ta en jogg med hundarna och barnen köper glass.

2-11

2-9

 

Hittade en bild på mig och min kusin Beatrice där vi går här och plockar smultron. Memorylane!

2-5

Och även på Runmarö är allting exakt sig likt, precis som det varit sedan jag föddes. Nu ska jag, trots det jag skriver ovan, bryta ledigheten för att sätta mig och gå igenom sidplanen för nästa utgåva.